Tuff vecka

Det har hänt ganska mycket denna vecka och det har verkligen min kropp känt av.
Jag har kört på i samma tempo och tror väll att jag vilar och tar det lugnt samt att jag tror att jag har samma energi som när jag var gravid med Walter. Men det är skillnad att ha en 2 1/2 åring hemma och vara gravid i v22 + att Fredric varit bortrest nästan 1 vecka.
I tisdags skulle jag flyga till London på en utbildning och komma hem på onsdagnatt. Men jag kom aldrig dit... Någonting hände och jag fick nästan som en ångestattack på jobbet, bröt ihop totlat inför min chef och kollegor. Hade svårt att andas och min kropp bara skrek efter att dra i handbromsen och att stanna hemma. Droppen var när dom ringde från dagis efter lunch och sa att Walter inte mår bra och att han inte kan sova och bara skriker efter mamma. Herre gud min lilla son, han är så lik mig och kände säkert på sig att jag skulle i väg. Som tur var hade mina föräldrar kommit ner från Tällberg så vi möttes hemma i vår lgh.
Där fick jag bara ta det lugnt, ringa till Fredric och berätta om situationen. Jag sa att det blir inge London för mig, han sa direkt att men Frida Walter klarar sig med mormor och morfar. Då skrek jag bara rätt ut men det är JAG!!! JAG mår inte bra och det är ngt som säger att jag inte kan eller orkar åka just nu. Oj vad han blev chockad och orolig. Jag har också varit ganska orlig dessa dagar och lyssnat jätte mycket på min kropp och på hur mycket jag orkar.
Mamma och pappa sov hemma hos mig på natten coh det var jätte skönt, i onsdags var jag hemma från jobbet och vilade och myste med min familj. Walter har varit hemma från dagis och igår gick vi till läkaren som sa att allt såg bra ut men att han haft ett virus i kroppen.
Fredric kom äntligen hem i onsdagskväll och det var en stor puzzelbit som hade saknats, så han fyllde sin plats väldigt fort och Walter blev så glad att vi äntligen alla tre var samlade.

Walter är fortfarande hemma från dagis, tycker inte han är sitt gamla vanliga jag så att bara få vara hemma med mormor och morfar nu är det bästa tror jag. Så skönt att dom är nere i Sthlm och hjälper oss just nu. Tack snälla!!!
Det blev ett väldigt personligt inlägg denna gång men också väldigt skönt att få skriva av sig. Jag känner mig mycket bättre nu men jag har full respekt för det som inträffade i tisdags för det var INTE roligt.
Nu ska jag njuta av att det är fredag och i kväll ska vi bara vara hemma och mysa samt äta gott.

Kram Frida