Min lilla älskling

Igår blev Walter äntligen med glasögon. Han har varit så duktig genom hela denna process och sitter helt stilla medans en frammande man eller kvinna håller på med hans ansikte och ögon. Han hade på sig dom mesta delan av hela kvällen men som när vi skulle äta då ville han ta av sig dom och lika dant när han kollat på TV en stund. -Mamma nu kan jag ta av mig dom. Men jag tror det är bra att inte tvinga honom på dom hela tiden i början, det är nog en jätte förändring för både ögon och huvudet. Jag testade dom och oj vad han måste se dåligt på vänster öga, för glaset är jätte starkt ocv jag såg ingenting.

Jag hoppas även det går bra med glasögonen på dagis. För övrigt gällande dagis så går det så mycket bättre, fröknarna säger att Walter är tillbaks med sitt glada humör och leker med alla barnen och det kändes så skönt att höra för vi märker skillnad hemma också, han säger inte att han inte vill gå till dagis längre så det är ett stort plus.

Just nu vill walter bara åka ut till Arlanda och möta pappa. I morse frågade han mig när jag började klä på mig skorna - Mamma är det nu vi ska hämta hem pappa? Åh gosingen vad jag längtar till på lördag när jag får säga JAAA nu ska vi hämta pappa. Jag kan ju börja gråta bara jag skriver det här på bloggen förstå då hur det kommer se ut på Arlanda på lördag...

Här kommer en bild på Walter som just tagit på sig glasögonen.

Kram Frida